Likvärdigt bemötande och vägen till nu

Vad är ett likvärdigt bemötande?

Bemötande kan enklast förklaras som uppträdande mot någon. Bemötandet är likvärdigt när det som karakteriseras som ett gott bemötande för alla oavsett exempelvis deras kön, ålder, födelseland, hudfärg, religion, funktionalitet eller sexualitet. Likvärdighet ska finnas i alla bemötanden. Vi på Unicorn Saker tycker det är viktigt att ge information om likvärdigt bemötande och vägen till likvärdiga levnadsvillkor för alla.

Den statliga värdegrunden sammanfattar de grundläggande värden som ska utgöra en bas för det svenska samhället. Dessa värden uttrycks i vår grundlag och andra lagar och föreskrifter. Värdegrunden ska prägla alla i det svenska samhället.

Fyra av värdegrundens sex principer är särskilt relevanta med likvärdigt bemötande.

Demokrati
Som statsanställd arbetar du på invånarnas uppdrag och ser till att riksdagens och regeringens beslut blir verklighet. Du ska uppträda på ett sätt som bidrar till att bygga och bevara förtroendet för myndigheterna och staten.

Legalitet
Du känner till och följer de lagar och regler som gäller. All myndighetsutövning ska utgå ifrån lag

Objektivitet
Du agerar sakligt och opartiskt

Respekt
Du behandlar alla människor lika bra och med respekt.

Diskrimineringslagen

Grundlagens förbud mot diskriminering förtydligas i diskrimineringslagen. Där finns en särskild bestämmelse om förbud mot diskriminering.

Hbtqi-personers levnadsvillkor och vägen till nu

Trots ett starkt formellt skydd har levnadsvillkor inte alltid sett likadant ut för hbtqi-personer. I denna text får du en överblick över viktiga förändringar av hbtqi-personers levnadsvillkor och rättigheter sedan 1900-talet.

Normer i förändring

Människor har i alla tider älskat personer som har samma kön som de själva, ibland trots förbud eller våldsamt förtryck, ibland som en självklar del av samhället. I Sverige finns flera dokumenterade exempel på öppen kärlek mellan personer av samma kön under 1800-talet. Genom historien finns också många exempel på personer som har överskridit könsnormer på olika sätt, till exempel genom att klä sig och leva som ett annat kön än det omgivningen har förväntat sig.

Förväntningarna på hur människor bör ha relationer och bilda familj har genomgått stora förändringar under det senaste århundradet i Sverige. Detsamma gäller förväntningarna på vad det innebär att vara man eller kvinna. De idéer om kön och sexualitet som har funnits under det senaste århundradet präglar samtidigt det samhälle vi lever i i dag.

LÄS MER:   Stockholmspolitiker kritiserar enhörning i Malmö

Heteronormativitet

Heteronormativitet är ett begrepp som beskriver hur heterosexualitet ses som bättre och mer normalt än andra sexualiteter, alltså att heterosexualitet görs till norm. I ett heteronormativt samhälle förväntas människor vara heterosexuella och de förväntas vara det på ett särskilt sätt, till exempel genom att leva tillsammans i tvåsamma kärleksrelationer och skaffa barn.

Normen om heterosexualitet innehåller också normer om kön. Personer som föds med killkropp förväntas identifiera sig som män och vara maskulina, och personer som föds med tjejkropp förväntas identifiera sig som kvinnor och vara feminina. Normerna märks i hur människor tänker, känner och beter sig mot varandra. De människor som bryter mot normerna behandlas till exempel ofta sämre än andra människor. Normer blir också tydliga i politik och i de lagar som stiftas i samhället.

Kriminalisering av “otukt”

Sex mellan män var kriminellt enligt svensk lag under större delen av 1600–1800-talen. 1864 kriminaliserades också sex mellan kvinnor. Den lagen gällde fram till 1944. I lagtexten kallades samkönat sex för ”otukt” och beskrevs som något som var ”emot naturen”. Otukt omfattade också bland annat sex med djur.

Samkönad sexualitet ansågs hota samhällsordningen på olika sätt. Under 1940-talet beskrev en statlig utredning homosexualitet som ett samhällsproblem som bland annat ledde till manlig prostitution, spridning av könssjukdomar och påverkan på ungas sexualitet. Staten ansåg sig skyldig att förhindra att homosexualiteten spred sig i samhället genom ”psykisk smitta”. Under vissa perioder lade Polismyndigheten också ner resurser på att hitta och registrera personer som antogs vara homosexuella.

Lagen som förbjöd så kallad otukt tillämpades främst på män. Mellan år 1880 och 1944 åtalades över 1 400 män och 12 kvinnor för samkönat sex. Kvinnlig homosexualitet antogs vara framför allt vänskaplig och asexuell

Stopp för ett spirande kulturliv

I början av 1900-talet fanns ett framväxande kulturliv för homosexuella i storstäder i bland annat Tyskland, Frankrike och Danmark. Där fanns flera organisationer som kämpade för homosexuellas rättigheter, trots att homosexualitet formellt var olagligt även i dessa länder.

I Berlin fanns Institutet för sexualvetenskap, som samlade forskning om människors sexualitet, lett av sexologen Magnus Hirschfeld. I forskningen lyftes homosexualitet som annorlunda, men inte fel.

Attityden hårdnar

Attityden mot homosexualitet och normbrytande könsuttryck hårdnade under 1930- och 40-talen i många länder, i takt med att nazistiska, fascistiska och auktoritära politiska rörelser växte.

LÄS MER:   Påsktävling 17/-28/3

Tidskrifter och barer för hbtqi-personer förbjöds och efter att nazisterna fått makten i Tyskland vandaliserades Institutet för sexualvetenskap och dess forskning brändes upp. Homo- och bisexuella förföljdes, fängslades och mördades i flera europeiska länder. Samtidigt skrev en svensk statlig utredning att homosexualitet var ett hot mot den svenska befolkningspolitiken, som på den tiden innehöll idéer om den så kallade “svenska rasens” fortlevnad.

Samkönad sexualitet blir laglig

Första gången någon argumenterade i svensk media för att homosexuella relationer skulle bli lagliga var 1907.

Det dröjde dock flera decennier innan frågan nådde riksdagen. Sedan följde ytterligare ett decennium av politiskt arbete innan förslaget fick tillräckligt gehör och röstades igenom i riksdagen 1944.

Hormonbehandling, kastrering och “terapi”

Orden ”homosexuell” och ”heterosexuell” började användas 1869 av en ungersk författare som argumenterade för att samkönat sex skulle bli lagligt.

I Sverige förekom orden troligen för första gången i en översättning av en tysk läkarbok några år senare. Orden hade då plockats upp av läkarvetenskapen och börjat användas som medicinska termer, som en del i att försöka kategorisera olika sexuella beteenden.

I början av 1900-talet var en vanlig förklaring till homosexualitet att det var en medfödd störning i könsutvecklingen som innebar att homosexuella män rent biologiskt hade kroppar som var mer kvinnliga och att de därför också betedde sig mer feminint än heterosexuella män. Svenska forskare skrev att den så kallade homosexuella sjukdomen tog sig uttryck i alltifrån hysteri och överkänslighet till narkotikamissbruk och kriminalitet. Medicinalstyrelsen ställde sig bakom forskningen.

Försök gjordes där testiklar från heterosexuella män transplanterades till homosexuella män med syfte att få dem att bli heterosexuella.

Även hormonbehandling och kastrering genomfördes. Läkarna rapporterade att kastreringarna hade gett ”överraskande goda” resultat och att de hade ”haft ett allmänt socialiserande och välgörande inflytande på de kriminella och psykiskt instabila” männen, så att de sedan kunde ”återgå till ett liv i normala samhälleliga former”.

Parallellt med den medicinska forskningen utvecklade psykoanalytiker i Europa och USA teorier om att homosexualitet var ett fel i en persons psykologiska utveckling. Det ledde till idén om att homosexualitet kunde botas. Den idén fick genomslag även i Sverige under 1920- och 30-talen och omfattades av den svenska psykiatrin under flera decennier framåt. Homosexualitet listades som en psykisk diagnos och personer låstes in på mentalsjukhus, där de kunde få elchocker och droger som läkarna menade skulle hjälpa. Det förkom också att personer själva sökte ”terapi” för sin kärlek till personer av samma kön.

LÄS MER:   De bästa julpynt för 2023: Inspiration och trender

Hbtqi-personer får rätt att organisera sig

Att samkönat sex blev lagligt 1944 fick den avgörande effekten att homo- och bisexuella kunde organisera sig utan att det klassades som kriminellt.

1950 bildades Sveriges första organisation för homosexuellas rättigheter. Det är samma organisation som i dag heter Riksförbundet för hbtqi-personers rättigheter, RFSL.

RFSL dominerades till en början av homosexuella män. Lesbiska, bisexuella och transpersoner fanns med i organisationen, men bildade också egna föreningar och organiserade sig på andra sätt.

”Vi är arga, inte snälla, vi är homosexuella. Nu ska sjukdomsstämpeln bort, annars blir processen kort!”

Så ropade ett fyrtiotal aktivister när de ockuperade Socialstyrelsens trappa i Stockholm och krävde att myndigheten skulle ta bort homosexualitet som psykiatrisk diagnos.

Att få sin parrelation godkänd av staten

År 1973 gjorde riksdagen ett uttalande om att homosexualitet från samhällets synpunkt är fullt acceptabelt som samlevnadsform.

1995, drygt två decennier senare, fick samkönade par möjlighet att registrera sig som partner. Det registrerade partnerskapet motsvarade äktenskapet juridiskt, med vissa undantag. Sedan 2009 gör äktenskapslagstiftningen ingen skillnad på samkönade och olikkönade par.

Skaffa barn och registreras som vårdnadshavare

En mängd olika lagar reglerar och har reglerat människors möjligheter att skaffa barn och att registreras som vårdnadshavare till sina barn.

Vissa grupper av invånare har erbjudits hjälp med att försöka skaffa barn. Andra har inte erbjudits motsvarande hjälp och vissa har tvärtom fråntagits möjligheten till biologiska barn.

”För att förebygga att en transsexuell person efter fastställande av den nya könstillhörigheten får egna barn […] kräver de sakkunniga slutligen att sökanden skall ha undergått sterilisering eller av annan orsak sakna fortplantningsförmåga.”

Lagen som gav vissa transpersoner möjlighet att ändra juridiskt kön ställde krav på att dessa personer var eller blev sterila. Citatet kommer från den utredning som låg till grund för lagens införande 1972. Inga medicinska orsaker till kravet på sterilisering gavs vare sig då eller när lagen utvärderades 2007. Ingen argumenterade för att transsexuella själva skulle må bättre av att steriliseras.

Steriliseringskravet ogiltigförklarades i svensk domstol 2012 efter att Diskrimineringsbyrån i Uppsala visat att den svenska lagen stred mot konventionen om de mänskliga rättigheterna och Europakonventionen. Året efter ändrades lagen. Staten betalade mellan 2018 och 2020 en symbolisk ersättning till de som drabbats av den tidigare lagen. Socialdepartementet uppskattade 2017 att 600–700 personer som kunde ha drabbats av kravet på att vara steril var i livet då.

Resurser och referenser

Regeringen har en strategi för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck. Inom ramen för den har regeringen utsett hbtqi-strategiska myndigheter, som bland annat tar fram ny kunskap inom sina områden.

Läs mer på myndigheternas webbplatser.

Barnombudsmannen

Folkhälsomyndigheten

Diskrimineringsombudsmannen

Jämställdhetsmyndigheten

Kulturrådet

Migrationsverket

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor

Polismyndigheten

Skolverket

Socialstyrelsen

Skicka kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

The maximum upload file size: 50 MB. You can upload: image, audio, video, document, spreadsheet, interactive, text, archive, code, other. Links to YouTube, Facebook, Twitter and other services inserted in the comment text will be automatically embedded. Drop file here

Show Buttons
Hide Buttons